Idag är en seg dag. En dag som ger alldeles för mycket tid till att tänka på att mensen snart är på g, vilket innebär sprutstart. Jag får inte glömma att beställa allt från Apoteket. Har hört att det sällan finns hemma. Jag hoppas att leveranstiden inte är alltför lång, för då borde jag nog beställt redan… Snålt kanske, men jag har tänkt att det skulle vara så typiskt att behöva lägga ut alla pengar och så visar det sig att vi har lyckats själva precis innan startskottet. Men, som jag har skrivit förut, varför skulle det hända?
Jag tänker hela tiden på att vi kanske kommer att lyckas på första försöket och det känns som att jag kommer att bli glad då. Det har inte varit helt självklart innan, att ett positivt test skulle tas emot med glädje, utan snarare oro och ångest över förändringen. Och sen missfallsrisk och cub/nupp-test och allt annat som man ska ta sig igenom i början av en graviditet. Jag är också medveten om att det lika gärna kan skita sig och att det kan gå ytterligare år innan vi lyckas. Eller det värsta, att vi aldrig kommer att lyckas. Men jag försöker att tänka positivt och då är priotanke ett att ställa in mig på ett lyckat första försök.
Mest gruvar jag mig för den tid det kommer att ta att sitta och åka till Örebro. Dessutom måste jag ta mig till Södertälje för ultraljudet. Jag har ingen gynekolog som jag kan gå till och få en snabb tid när det behövs. Problemet blir ju om man måste göra fler än ett besök. Så det kändes enklast att köra på Örebros samarbetspartner. Men resor blir det ju.. I en perfekt värld blir äggplocket en fredag och insättning en söndag/måndag vilket ger en liten minisemester över helgen. Man kan ju drömma!
